Namn: Jelena Dokic

Född: 12 april, 1983

Nationalitet: Jugoslavisk

Födelseort: Osijek, Kroatien

Vistelse: Belgrad, Jugoslavien, Monte Carlo

Titlar:

Singlar: Rom, Moskva, Tokyo ( Toyota Princess Cup), Birmingham, Sarasota

Dubbel: Sarasota, LA, Linz 2001 + 2002

Mix: Hopman Cup 1999

Ranking efter säsongsslut:

1998: 341

1999:43

2000: 26

2001: 08

2002: 09

Högsta ranking:

Singlar: #4 (Aug. 19 - Sept 22, 2002)

Dubblar: #10 (Feb 4 - Mars 31, 2002 ; april 8 - maj 5, 2002)

Man kan förlåta Jelena för att inte va en uppmärksam person.

Hon är bara 19, och är än så länge bara i början av sin karriär. Hon har flytt från kriget i

Jugoslavien, flytt från sitt hem i Kroatien vid 6-års åldern, och från sitt serbiska hem när

hon va 11 år. Hon fick australiensiskt medborgarskap och bosatte sig i Sidney med sin familj,

men hon kom senare att gå tillbaka till sitt jugoslaviska medborgarskap.

Efter att ha flyttat från USA och tillbaka till Belgrad, så är hon numera bosatt i Monaco.

Allt detta, och vi har inte ens nämnt hennes pappa Damir.

När man pratar om tennisföräldrar från helvetet så brukar man nämna Damir. Han har en lång

tradition av aggressivitet och allmänt dåligt uppförande. Damir är en av de största bestarna

av föräldrarna på WTA-touren.

Efter att ha druckit en drink eller två så lyckades han bli utslängd från Edgbaston Priory Club i Birmingham,

Wimbledon och US-Open. Han skapade stora rubriker genom att springa iväg med en tv mikrofon,

och genom att ha slagit en kameraman i Melbourne i Australiska öppna år 2000.

Damirs engelska är mycket begränsad så därför får oftast hans dotter hjälpa till med att

översätta hans åsikter och att försöka lugna ner situationerna.

Sen går hon tillbaka till jobbet och vinner sin nästa match, och skulle lugnt diskutera

sin forehand och backhand till en fascinerad presskår i intervjurummet efteråt.

Jelena har all rätt att vara annorlunda!

Jelena är oftast överskuggad av alla problem. När hon var 15 år var hon rankad bland de bästa

i världen. Ett år senare visade hon upp sig för allmänheten genom att besegra dåvarande

världsettan Martina Hingis i första omgången i Wimbledon. Jelena hade då lyckats ta sig

förbi kvalificeringstävlingen, och var rankad som 129: a under den tiden.

Även fast turneringen tog slut i kvartsfinalen hade hon tagit ett rejält steg. Hon hade

klättrat till plats 37 och hade inga planer på att falla tillbaka.

Det verkade som Damirs dåliga uppförande överskuggade Jelenas triumfer. Alla försök att nå

världstoppen användes som en plattform för honom. I US-Open 2002 försökte han utnyttja

populariteten han fått från sin dotter, genom att starta en politisk karriär i ett

högerextremistiskt parti i Serbien.

Jelenas genombrott skedde i Rom 2001, där hon vann sin första titel och inkasserade stora

pengar. Efter det har hon vunnit Toyota Princess Cup i Japan, Kremlin Cup i Moskva,

Sarasota Open i Floridaoch efter att ha vunnit i Birmingham hade hon äntligen vunnit en

turnering på alla möjliga underlag!

Den 8:e oktober 2001 var hon rankad bland de 10 bästa i världen för första gången i sin

karriär. Man kan säga att hon bosatte sig på top 10 listan för hon hade inga planer på att

lämna den.

Hennes spel grundas på enkla lagar av fysik. Hon är ganska lång. 1,75 meter, och

ganska smal, och än så länge kan hon producera så pass mycket energi i sitt grundslag så

att hon kan konkurrera med de hårt-slående spelarna på touren. Hon har förmågan att slå

vinnande slag från alla vinklar på banan. Hon är en riktig "fighter". När hon väl är

förbered på en match finns det ingen som kan övertala henne att ge upp.

Att hon har den inställningen är lätt att förstå efter allt hon gått igenom, och överlevt.

Jelena har gradvist lärt sig själv att njuta av livet utanför tennisbanan, och hon gillar

samma saker som vilken vanligt 19-åring som helst. Hon älskar att shoppa, älskar film,

musik och mest av allt så älskar hon sin pojkvän  Enrique Bernoldi, som är en brasiliansk

Formel 1 stjärna.

" Det finns hårda tider, det finns goda tider. Man måste hantera det. Jag gillar livet jag

har, men det är knappast en dans på rosor, men jag skulle ändå aldrig byta ut det mot